We’ve updated our Terms of Use to reflect our new entity name and address. You can review the changes here.
We’ve updated our Terms of Use. You can review the changes here.

Hill

by Jon-Olov Woxlin

/
  • Streaming + Download

    Includes unlimited streaming via the free Bandcamp app, plus high-quality download in MP3, FLAC and more.

      56 SEK  or more

     

1.
Min själ var trött, mitt liv i en bubbla förutan innehåll, ett liv som död. Jag fann ej någon lindring i min dubbla tillvaro; kroppen också var i nöd. Ty maktlös slapphet kropp och själ förtärde och av min ungdom frossande sig närde. Så gick jag i en öken rikt befolkad. Där bodde hat och misstro, kval och brist. Där ropte mången röst, ej ännu tolkad, uti mitt öra hycklande med list. Där var så spöklikt, mörkt och dystert, men stundom djävulskt rasande och ystert. Jag kunde icke undgå smädeljuden av tusen sinom tusen dårars skrän. Och trohet, sanning, rätt, den gode Guden, allt stort de släpade i smutsen hän att trampas utav dem, att fräckt förhånas åt lastens ironi till lekboll lånas Text av Carl Fredrik Hill
2.
Alla Stormar 01:26
Alla stormar vilka kyssa böljans skumning in mot yrselns vita strand Där var buske tyckes evigt lik en ljumningsrädsla under yrans band och i solen blomman ler så klar, om ej så snällt hon vifta kan som gräs Och där I ropen till det ystra fallets bäck: andefläkten fri och kylig väs! Alla stormar vilka rusa genom dalar mellan kedjor utav berg och fjäll Frågen huru längre dröja skall från kullren yppigt gråsprängd mossfri häll Brusen in emellan stränder där den djupa flodbädd leder Donau som går Dånen emot Niagarer som sig vältra ned från Chimborazos bår Text av Carl Fredrik Hill
3.
Vulkaner 02:47
I forsens brus på höga alpen störtade lavinen ned snön som dånar ned i djupet där en evig osedd ränna gled. Sten som i vilda dånet rycker med sig brännings våg, skummet som den vida räffling smeker när den utlagd låg Blixt som flammar och som lyser ned i avgrunds tysta djup, hav som störtar skepp och låter genom yran rusa gungad slup. Alla liknen skaldens tanke hög och fri och stor och stark, slungar eder, så ger steppens frie hingst var skymf, som höjas vill, en spark Vulkaner, när I ryten alla och spruten eld över edra kratrar opp, när I rasen skönt i natten mot det mörka från en brant och stjärnfri topp och när åskan rullar djupt i edert inre med melodiskt dån, sympatiskt, magiskt, trolskt och härligt retande den höge diktens stolte son. När där flyta lava ned från höga skyhögt burna branter, vilka spy. Där vilda gnudjur utmed rännorna i skyndsam ilan hastigt undanfly. Här där lavaströmmar brinna högt i ren och svarthöljd natt, så där blossar röda flammor och ej täcker månen som på himlen satt. Oh, då känner skalden glädje. Storhet bor i djupet av hans rena, starka själ! Text av Carl Fredrik Hill
4.
Diktens Ära 03:38
Diktens ära, från de höga rika vida stolta salar, se till mig med vänsällt öga neder uti gröna dalar. Opp till fästet barden höjer sviktande de unga händer, bedjande i lundar dröjer hämtar för sin tanke bränder. Stolthet sväller i hans sinne, och han lärde lycklig vara, sjunga tro och hopp och minne, drömma fröjd och sällhet, bara Under blåa fästet svärma om sin goda friska styrka, gömma sig vid mod och värma, frid och alla känslor dyrka Så den rike skaldens levnad är i sommarns ljusa dagar blott en gyllne silkesvävnad av vad själen mest behagar: Uti sköna tankar sväva drömmande om snillets ära, lyster guld och silke väva, dyra purpurmantlar bära Endast hånets usla stämma, väsande ur träd och buska, för att sångens örnar skrämma, ropande ur varje ruska. Hatets usla smäden skrävlar, skriar åsnelikt i lunden, med sin egen låghet tävlar för att fläcka sångarn munden. Skräller liksom trummor fala, få den sköna konst förstöra, grusa ned det ideala, icke varningsröster höra! Usla Hydra som befaller, slika långa andens timmar som när bakom fängselgaller konstnärns öga mer ej glimmar... Dig skall barden nederslunga djupast uti straffets kammar, såg du hatets vågor gunga, slår dig hämndens hårda hammar! Onda tanke över tiden, hatets agg mot vittra lekar, ännu blossar konstnärsiden brinna sångens dyra vekar Straffet alla offer hämtar blott det får de låga söka, klockan ifrån tornet klämtar, brottet vill sig själv föröka Text av Carl Fredrik Hill
5.
Självmordsyra tänd din låga fäll den klagohop som leds vid livet Skaran ej förmår att leva våga, till sist de roas icke utav hånet eller kivet. Huru längre höra varje usel klagan denna dumma brådska som pladdrar efter död. Vilar straffet, klandret, domen, agan så skänk ett slut på sådan ymklig nöd. Ju mer och mera fånigt de sig jämt försynda gyckla för att bedja om ett dråpsvärdshugg Kom i hast med straff, med hämnden skynda, ej de orkar längre blygas under lugg. Unna icke längre andra njuta föda icke heller andra tömma någon dryck Vilja sig svält av avund blott föröda dö ej fastän så underlig är deras nyck Vila och somna, drömma och sova Gärna jag vore från klagan skrick. Fjärran från stider och sorger blott lova fredens och fridens lycksaliga drick. Sov in du oroliga avund som ryter, aldrig så mörda en vilande drott. Med vanvett och fräckhet du ävlas och skryter sjunk neder i intet, försvinn blott! Text av Carl Fredrik Hill
6.
Evigt flammar konstnärns snillelåga, tröttnar aldrig, blossar alltid lika hög. Han lärt de rika skatter ständigt råga, och aldrig någonsin ett drag där ljög. Hans vrede helig närer eldens flamma, och bryter väg för nya bilder jämt. Hans vrede och hans kraft är oftast ett och samma och därför han till hån den usla pöbeln stämt. Där bodde i uppfinngen ej samma styrka, och där fanns icke vredens blixtrars spel. Skall äran mig ny livskraft då yrka, och åter gyckla med var dåres fel. Så uti varje drag vreden häller, den olja som med gabb en flock slår ned. Och när det segra, när det utav stolthet gäller, var stund framför stafflin, är dom min ed. Text av Carl Fredrik Hill
7.
Den konstnär som naturen lärde måla, och lärde skildra hur dess lundar är. Där morgonaftonhilmar pråla och floden fram igenom marken bär, har målat sant mer än en konstnär drömde, och skönt mer än naturen själv sig såg. Där klärobskyren i en dal sig gömde, och dunklet glänste över solljus våg. Nej, icke detta, blott, nej, många tusen millioner oräkn’liga templel utav skönhet fyllt, där riken stulna och där vräkta troner den unge hjältegudens ram förgyllt. Och därför att du fantasin ger vingar, konstnärn ger mer än en rik idé, så tag den bön, när sången nu dig klingar, natur, min brud, natur du varma fe! Jag trängtar åter till naturens rika naturens fylliga och älda barm. När skola alla stundens sorger vika, och böja knä för dig, en skald så arm? Text av Carl Fredrik Hill
8.
En Don Juan 02:02
Huru mannen ung och ännu icke mogen helst femton vårar sluter i sin famn och gärna ville i den gröna friska ljusa skogen till hundra vackra nymfer viska kåta namn och vinet och den lätta lustan girigt trogen anspann gärna tog från varje pliktens famn kysser frillors rika nakna barm och deras honung tömde och punsch och öl och vin och brännevin ej för saft förglömde Vällust med sköna mör och sköna kvinnor är vad adepten av sin krets begär och skänes mig de skönsta, de yngsta älskarinnor jag åter runobalkar konst och diktning skär Mer av en mörklagd hy än av konstnärinnor blir fjärde aeropagisten nöjd och kär. Persiskor, nubiskor, assyrskor och grekinnor och allt som för en färgad kind det kyska doket bär. Arabiskor och seraljens turkinnor när änne där ej någon usling åsyn lär indiskor och indainskor och de svartaste n***innor dem gärna en Don Juan trohets vär och vinet och den lätta lustan girigt trogen anspann gärna tog från varje pliktens famn kysser frillors rika nakna barm och deras honung tömde och punsch och öl och vin och brännevin ej för saft förglömde Text av Carl Fredrik Hill
9.
Nordanskogen 02:24
Där bor i nordanskogens djupa lund av fur så mången dröm om konstens och om sångens ära koloristen drömmer där vid solskensregnets skur och tallstrunt, gran i skiftning grönskor bära Där sjunger trasten om en framtid skön och stor framsprungen utur skogens gömslens vrår originalitet i varje däld, vid alla klippor bor och hjärta över alla vackra vilda blommor rår Där bor i nordanskogens… Där mård och utter kurra under åsen som bergsvägg byggt vid björkvedslund och sobeln drar ur egen snara gåsen och gör för egen räkning jakten själv en lössprungen hund Där bor i nordanskogens... Text av Carl Fredrik Hill
10.
Våren alla blommor strör milda vindar blåsa Kölden som sträng spira för tröttnat dörren låsa Blommor tidigt vuxna fram siarn roat uti hans kammar Böljan länge lekt kring skeppets stam ej mera brasan flammar Snart jag går i sommarn ut värms av solens strålar Vår få ej för hastigt slut du med blommor pråla Kylan haft mig uti rummet kvar än ej värmen ville komma Veckor kans bärs ej till min önskan svar jag skådar knappt en blomma Snart jag går i sommarn ut… Hälsad vår och välkommen sommar given båda vad en sång begär våren äger ljus och sommarn blommor, varje årstid vackra gåvor lär Våren alla blommor strör… Text av Carl Fredrik Hill
11.
Känslans konung är den fången som i blomsternejder går, lyssnar ej till fågelsången, stark och varm i lunden står. Bättre sång än nektergalens, bjuder han ur riklig famn. Kronan också ej ur alens utur lagerns egen hamn sänkte sig till sångarns tinning, ärorik och stolt och skön. Nu en konstnärskonungs vinning, svaret på hans hjärtas bön. Konungen sin pensel kastat, och från konstens drottarsal, in i diktens tempel hastat; funnit nya ideal. Kärleks Lycka, boken nämnas, skall en gång av Famas mund ock för mången vrede hämnas, ropet går kring världars rund. Stiftet sedan diamanter, svarta som en glansskön natt, leder honom upp på branter, där för evigt Hellas satt. Text av Carl Fredrik Hill
12.
Svärma, drömma, domna, ana, sjunga, kosor milda hoppas, vila i tro Värma, ömma, somna, barna’ sakna, gunga, rosor vilda toppas, smila i ro Drömma, svärma ömma värma Slänga i hängmattan mellan päronträden på krokettplatsen och sova Sjungande drömma om kommande tider av vårsol och ljus, gungande glömma om blommande tider av snårsol och mus Drömma, svärma… Text av Carl Fredrik Hill

about

Tonsatta dikter av konstnären Carl Fredrik Hill

Texterna skrevs av C.F. Hill under hans sjukdomsperiod. "Sjukdomen kan enligt modern psykiatrisk terminologi bestämmas som ett synnerligen typiskt fall av schizofreni i dess paranoida form, med förföljelse- och storhetsmani samt starka hörsel- och synhallucinationer som de påfallande symptomen" (Lindhagen, Nils, "Hill Skaldar")

Innan sjukdomen slog till, var Hill en av Sveriges stora landskapsmålare, och den efterföljande konstnärliga produktionen blev starkt påverkad av sjukdomsbilden. Detta tog sig uttryck i såväl konst (teckningar och målningar) som texter.

I boken "Hill Skaldar" finns Hills dikter samlade, varur följande texter är hämtade tillika tonsatta.

Omslagsbilden är en beskuren teckning av C.F. Hill

credits

released September 4, 2021

Text: Carl Fredrik Hill
Textbearbetning: Jon-Olov Woxlin
Musik: Jon-Olov Woxlin

Sång, gitarr, fiol: Jon-Olov Woxlin
Inspelning: Jon-Olov Woxlin

license

all rights reserved

tags

about

Jon-Olov Woxlin Gothenburg, Sweden

contact / help

Contact Jon-Olov Woxlin

Streaming and
Download help

Report this album or account

If you like Jon-Olov Woxlin, you may also like: